#metoo

| Åsikter/Storytime | 0  Kommentarer
Jag kommer ihåg när jag var ca 13-14 år, var på en fest med min nyblivna pojkvän och hans/våra vänner. En av personerna på festen tog mig på muffen när jag skulle gå förbi honom, vilket två av pojkvännens/mina vänner såg. Ingen av dom sa någonting, stöttade mig, berättade hur det gick till. Dom sa att musgrabbaren inte hade gjort något. Det skrattades och jag vet fortfarande inte om någon av dom som var med faktiskt tror på mig, och inte på musgrabbaren. Det är en händelse som jag mår dåligt över än idag, idag är jag 21, snart 22. 
 
Jag älskar män, jag älskar det manliga, men jag älskar inte när männen tar sig friheter. När någon som har utnyttjat en när man var en vilsen 16-åring full som en kastrull på en fest kommer och säger "Men tjeeeena vi hade mysigt på den där festen en gång". Han har alltså kommit ihåg sitt utnyttjande i 5 år. Det älskar jag inte. Jag är inte för vänsterhets på något sätt, på samma sätt som jag inte är för högerhets på något sätt. Att nästan alla (förutom våldtäktsmän, djurplågare och pedofiler) ska ha samma förutsättningar, vara lika värda och ha rätt till sina egna kroppar? DET är jag för. Till dig, musgrabbaren, vill jag säga FUCK YOU. Till festutnyttjaren? FUCK YOU. Till alla andra musgrabbare och festutnyttjare? FUCK YOU.
 
#metoo

Min skolgång och vad jag ångrar med den

| Åsikter/Storytime | 3  Kommentarer

Jag började bråka helt hysteriskt när jag gick i 7an, vilket förmodligen var första tecknet på den grava psykiska ohälsan jag har idag. Jag fick börja i specialskola i 8an, och jag hoppade till slut av gymnasiet för att allt bara blev för mycket. Det finns massor med saker jag ångrar som jag har gjort eller som har hänt under min skolgång, och jag tänkte faktiskt ta upp några saker nu.

Inte få läsa/få betyg i vissa ämnen. Jag fick börja i specialskola som sagt, och på den skolan hade vi inte lika många ämnen som på vanlig skola. Jag läste franska i 7an, men vi hade inga språk eller NO-ämnen till exempel så inget sånt fick jag betyg i och kunde därmed inte söka till vissa gymnasieprogram.

Att inte få den hjälp jag behövde i tid. Hela min skolgång under 7an var ett rop på hjälp, men lärarna hatade mig vilket många elever säkert också gjorde, jag var hemsk och fruktansvärt elak mot många. Om lärarna hade gett mig hjälp tidigare hade det förmodligen inte gått så långt som det gjorde. Framåt skoalvslutningen blev jag jagad av polis, och det blev liksom droppen för lärarna tror jag.

Att inte ta studenten. Jag hade världens bästa tjejkompisar i min gymnasieklass, men jag mådde SÅ SÅ dåligt och här började min psykiska ohälsa debutera så jag kunde inte vara en bra vän eller koncentrera mig på skolan, så jag fick till slut hoppa av. Gick drygt ett halvår på min gymnasieskola. Studenten är något som alla alla alla tar kändes det som, jag har mått sååå dåligt och känt mig som en enda stor besvikelse till dotter och människa som inte tog studenten. Självklart är det inte så, det är många som inte tar studenten och det är absolut inget fel med det. Om alla var likadana skulle världen vara ett grått ställe, så jag grämer mig inte allt för mycket över det. Jag kan dock ligga och tänka ibland och undra hur det är att ta studenten. Jag skulle ha haft jäkligt kul med mina tjejkompisar, det är en sak som jag vet säkert.

Dessa tre saker är dom negativa delarna jag tänker på mest när någon säger skola. Det är så förväntat att man ska plugga och gå gymnasiet och allt vad det nu är, så vi som inte gör det glöms bort lite. Vi vilsna själar kommer hitta våran väg, och dom som inte pluggat klart men vill fortsätta kommer komma igen alldeles utmärkt. Det finns så många vägar att ta, och det ska bli spännande att se vad framtiden har att erbjuda mig och alla andra! ♥